Jag har körkort…

men det betyder inte att jag är expert på bilar. Jag har under några regniga dagar surat över att min bil är så jävla skruttig (och skrotupplag:ig) att det nu inte ens kommer luft ur fläkten. Luft som verkligen är viktigt fuktiga dagar, för annars immar hela bilen igen och jag ser lika dåligt vare sig  jag har kontaklinserna i ögonen eller i handväskan. Ikväll var inget undantag. Det enda som skilde denna regniga och immiga kväll från andra regniga och immiga kvällar var att Johan satt i mitt baksäte då jag spydde galla över Majk som aldrig meckar med min bil…jo, en sak till skilde denna kväll från andra. Ikväll upptäckte jag, cirka 30 sekunder efter att jag hade släppt av Johan, att någon (läs Neo) hade dragit i reglaget till fläkten och att det var därför det bara kom kalluft från det mittersta utblåset och inte varm luft från de fönsterblåsande ventilerna som jag önskade.  Tur att jag, denna gång, inte hann svära Majk upp i ansiktet…han hade ju kunnat tro att jag är korkad…!

Packning pågår

Vi åker snart på semester. Tillsammans! Det var ungefär hundra år sedan jag hade semester. I alla fall sådan normalsvenssonsemester. Jag ser fram emot nästan två veckors ledighet. Jag ser så fram emot det att jag antagligen kommer bli sjuk. Nån segdragen förkylning med taggtråd i halsen och grönt rinn i näsan. Och så kommer jag säkert få feber. Jag kommer ligga i husvagnen och suga på mitt sega snor med pannan insvept i isbitar för att hålla nere tempen. Och utanför kommer det väl regna konstant i två veckor? Regn och hagel. Och rekordåska. Översvämningar! Jag kommer översvämmas av snor, vatten och lera.

Men vad gör väl det? Jag ska ha semester!

Hälsningar från den eviga optimisten, pessimisten, optimisten

Fotbolls-VM

Vi är på sluttampen av fotbolls-VM och ikväll gick Spanien till final. På söndag ska de möta Holland och vi lär bänka oss framför matchen för att heja på.

Helt osökt kom jag då att tänka på när jag själv, i nedre tonåren, spelade fotboll i IFK Östberga. Det var ju några år sedan så jag minns bara att jag spelade match vid ett tillfälle men  jäklar vilken fart jag hade den matchen. Jag dök upp från ingenstans och tåfjuttade in värsta rökaren i mål – eget mål. Tänker jag tillbaks är det nog inte så underligt att jag inte minns när jag spelade fotboll…däremot minns jag väldigt väl tillfällen då jag tränade fotboll. Till exempel minns jag hur vi efter en träning lyckades trycka in hela laget i vår tränares folkabubbla, jag minns också hur jag, på träningsläger i Skevik, drömde att jag föll och vaknade av dunsen då jag landade nedanför våningssängen. Jag kan också klart minnas hur vi på en inneträning lärde oss att svimma på kommando genom att snabbt resa oss från golvet och av en kompis få luften klämd ur lungorna.

Min karriär som fotbollsproffs dog tyvärr den dag jag råkade sparka lilltån i dörrfodret. Jag återhämtade mig aldrig  och efter min konvalescens, på tre dagar, la jag fotbollsskorna på hyllan.

För Johans skull…

…och om jobbet handlar det också.

Just nu är många på semester på mitt jobb. Bland annat en av två killar på lagret.  Förra onsdagen var så även den andra killen ledig och det föll på min lott att ta hand om lagret…för det faller sig verkligen naturligt att sätta den kortaste, äldsta, svagaste och minst smidiga att konka omkring på kartonger med hundra kilo massiv ekgarderob, helt naturligt. Jag var i förväg lite stirrig över detta uppdrag då jag dessutom skulle jobba med tre nya sommarjobbar (och Johan). Jag hade på förhand ritat upp ett skräckscenario där jag skulle välta trucken över mig och sedan förblöda medan grabbarna ute i butiken skulle slå in fel summor och sälja fel varor. Så illa blev det inte…bara nästan.

Jag var först på plats för att hinna fixa lite saker innan öppning. Jag öppnar dörren till jobbet och suckar högt över alla de pallar av varor jag måste ta mig förbi innan jag ens kan börja tänka på att leverera varor. Två millisekunder av ouppmärksamhet och tankarna på annat håll var allt som krävdes för att jag skulle slå in min bankomatkod istället för min avlarmningskod. Brööööööööööööööööööööööööööl! Helvete vad högt det låter när larmet går och helvete vad långa sekunderna kändes innan jag samlade ihop min tappade haka och fumlandes lyckades få tag i min mobil för att ringa larmbolaget. När larmet äntligen tystnar och jag har ursäktat mig till killen på vaktbolaget går jag in och fixar det som ska fixas.

När så klockan börjar gå måste jag få ut alla de pallar som blockerar lagret. Jag slår upp strömvippan och trycker på lagerportsknappen…och portjäveln står sedan bara och tuggar. Suck! Självklart har jag i min larmkoma glömt att låsa upp lagerporten vilket resulterar i att den åker upp så långt det går innan låskolven slår emot och fastnar. JOHAN! Johan är både längre, större och starkare än jag så han får klättra upp på porten och med våld pressa ner den så mycket att jag lyckas slita ut kolven. Äntligen kan jag börja jobba och köra truck och säga fula ord högt (en av killarna i kassan tycker att jag är bra på att klä mig i rollen som ”lagerkille” – jag svär ju precis som en så fort jag kommer ut på lagret).

Dagen flyter sedan på. Jo, jag yr omkring en del och letar efter saker jag inte kan hitta och flyttar på saker så att ingen annan heller kan hitta men i det stora hela går det ändå hyfsat. Jag jobbar så att svetten rinner, kastar i mig min falukorvslunch som om jag vore med i Fäbojäntan och svär långa ramsor både med åhörare och utan men det är inte förrän jag kommer hem och ska ställa mig i duschen som jag inser hur stressad jag verkligen har varit…för det är då jag upptäcker att jag inte har tagit mig tid att dra ut min gamla tampong innan jag, efter snabba kisspausen, stoppar upp en ny?