h1

Så var jag på kryssning

februari 11, 2009

Jag är inget stort fan av ålandskryssningar. Inte för att jag inte gillar att partaja utan mer för att jag ”been there, done that”. Att vara tonåring i Stockholm på 80-talet innebar att man så gott som varje helg åkte fram och tillbaks till Åland med ett enda syfte, att bli full. På den tiden var spriten MYCKET billigare ute på havet och de vuxna medresenärerna både oansvariga och langningsvilliga. Valet stod mellan husets vin på kinakrogen Sunflower på Götgatan eller färgglada gratisdrinkar och discodans på M/S Prinsessan; det valet var sällan svårt. Det enda som gjorde att vi trumpet lämnade Stadsgården till fots istället för till ”båts” var om vi inte lyckades ragga rätt på någon som kunde agera förälder framme vid biljettluckan. Alltså känner jag att kryssa på Ålandshav, det är ungefär lika roligt som att äta på McDonalds.

Därför hade jag inte några särskilt stora förväntningar denna lördag när vi tillsammans med Majks jobbarkompisar skulle ge oss ut på de sju haven. Att dagen dessutom började i svinottan eftersom vi skulle åka till Stockholm med buss gjorde inte att partyhumöret var helt i trim. Detta avhjälptes dock rätt snabbt med ett par cider på bussen (som jag sedan var tvungen att på Södra länken tömma ut i ett krängande utrymme i storlek av Nils Kalsson Pysslings garderob). Vi hann även med en liten pub-runda på Söder innan båten lättade ankar.

Väl på båten hann vi bara uppsöka vår hytt för lite omklädning och sminkning innan det var dags att äta buffé. Jag hade inte ätit något sedan frukost så när jag klockan 18:30 slog mig ner i restaurangen så var det inte direkt någon liten diettallrik jag ställde framför mig. Någon timme senare låg jag åter i hytten. Nu stinn som Emils gris. Jag hade ätit så mycket löjrom, inlagda kronärtskockor och citronmarinerad kummel att jag inte ens orkade titta åt dessertbordet och nu var jag så trött att det inte gick att hålla ögonen öppna. Jag och Majk låg raklånga på sängen tills vi blev nedsläpade till puben. Där snackade vi bort någon timme innan vi begav oss till danshaket där vi resten av natten ägnade oss åt dans och champagne (Har ni sett reklamen på tv för Finlandskryssningar? Den som går lite i slow motion…hopp hopp, snurr, studs…så dansade vi fram till klockan 03). När vi efter inköp av nattsmörgås stöp i säng slocknade jag med ett leende på läpparna. Jag hade haft en jätterolig kväll och natt.

Dagen efter ägnade Majk sig åt lite ”konferens” medan jag slappade i hytten. Vi shoppade sedan godis till ungarna och lite god likör till mig och tog ytterligare ett varv inne på bufféen (fast nu var inte maten alls lika god). När vi sedan vid 15:30-tiden var åter i Stockholm längtade både jag och Majk hem till hemmets lugna vrå. Borta bra men hemma allra, allra bäst.

Annonser

2 kommentarer

  1. Kärringvarning, snudd på i alla fall!
    Räddningen är nog att du trots allt hade roligt
    vilket du inte trodde!
    Tycker fortfarande trots mina 47 att det är roligt med båtarna och lite party.
    Har till och med varit på singelkryssning precis när jag just hade träffat Stefan, inte så skoj eftersom jag mest längtade efter honom 🙂


  2. Kryssningar i lagom dos kan vara skojigt, men absolut inte för ofta. Kul att du hade roligt iaf!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: