h1

Men…det är synd om mig!

februari 1, 2009

Så det är så här det känns att vara man? Jag är helt däckad av denna flunsa (?). Febern går upp och ner och för varje gång jag svettas som en sumobrottare tror jag att det där, det var peaken…men icke. Förutom att jag ser ut som ett åkerspöke så är jag hysteriskt rastlös. Att i tre dagar bara ligga på rygg i sängen och inte klara, i princip, något annat än att hålla huvudet kvar på kudden går mig på nerverna. Jag har ungefär tusen saker jag vill göra…men jag orkar inte. När jag efter ett varv av repriser så som ”Bonde söker fru”, ”Pussycat Dolls”, ”På spåret” och ”Sveriges värsta bilförare” (som jag för övrigt var tvungen att stänga av innan jag sparkade sönder tv:n i ilska över den feta, rosa kärringens inkompetens – och hur hade det då gått med mitt hjärta tro?) äntligen orkade rassla mig ner för trappen iförd lager på lager av min mans kläder så finns det ingen hemma.
Vem ska trösta Knyttet?

Annonser

4 kommentarer

  1. Åhh nej, du har blitt ”nerpittad” du också alltså,
    hör ju lite här och där om alla som ligger sjuka just nu!
    Men du ta nu och krya på dig, kör stenhårt med övriga familjen och gnäll järnet, att lida i tysthet är inget att sträva efter vet du!!
    Kram Carina……….foton kommer!


  2. Det är ju de andra som ska rassla uppför trappen och trösta Knyttet, inte tvärtom. Hoppas att du peakat färdigt nu, mannen, annars får jag väl säga sååååja, sååååja, staaaaaackaaaars.
    Krya på dig!


  3. Ännu synd om dig tro?
    Utmaning på g hos mig!


  4. Nu jäklar får du, en utmaning/nominering till 🙂



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: