Min första kille
mars 14, 2010Min allra första kille hette Jonas Jätteovanligt Efternamn. Vi var bara tillsammans några dagar och vad jag kan minnas var vår mest kärleksfulla handling att vi höll varandra i handen. Jonas hade gjort egna örhängen i slöjden med EVA ingraverat i. Dessa bar han under hela vårt tredagarsförhållande (jag har aldrig vågat ta hål i öronen så jag skrev hans namn i min hand istället). Samtidigt som jag och Jonas blev ihop så frågade Petta chans på Annika. I tre dagar var vi fyra oskiljaktiga men på tredje dagen skulle killarna stila för mig och Annika. De tävlade om att klättra upp i panncentralens superhöga skorsten. Petta (som troligen led av någon form av bokstavskombination) var snabbt uppe i skorstenen, Jonas kom inte ens halvvägs. Jag tyckte det var pinsamt att Jonas inte vågade och Jonas blev stött och gjorde slut. Petta gjorde också slut då…fast Annika sa nej (det betyder väl att de är ihop än idag?). 
Jag googlade på Jonas Jätteovanlig Efternamn och såg att han fortfarande bor kvar i Stockholm, är lärare i ekonomi och har fru och två barn. Undra om han minns vårt korta förhållande med samma varma leende som jag nu gör?
Meeen, anar jag en bitterfitta?
De gör inget, jag kategoriserar mig dit själv nu också
AF…..nee jag skriver inget, blir bara så jävla rosenrasande och massor med energi går till spillo, räckte med den urladdning jag fick där igår, har inte hämtat mig ännu!
Gullig story du skrivet, söt
Har liknande erfarenheter, vill minnas att vi visade oss naken för varandra i en trappuppgång…..sen att den killen numera e gay har inte det minsta med saken att göra *häpp*
japp, kollegor nästan
Då är vi nog ihop fortfarande. För jag sa ju aldrig nej