Från misshandlad till missfoster

Ja, jag vet att jag har blivit lite fixerad vid min blåtira. Till och med så att jag har skrivit ordet blåtira oftare än namnet Magnus Uggla. Då jag själv hajjar till ett antal gånger om dagen (VAD ÄR DET DÄR?) när jag passerar en spegel eller något annat speglingsbart material är det svårt att inte ha det i tankarna så gott som hela tiden.

Min blåtira har utvecklats. Inte så att den har blivit större utan den har mer ändrat karraktär. Den första dagen var det mest bara en rodnad från där glasögat pressade sig in i kindbenet. Dag två blev det en fet blåklocka som sedan har hållit i sig i några dagar. Idag har “härligheten” blivit lite mörkare i nyansen och då jag gör ett tappert försök att pudra över det rödblålilagula antar det hela sig ett utseende som kan liknas vid ett mellanting av ett skitastort storkbett och ett födelsemärke – under ögat.

Nu är jag inte längre lika säker på att folk glor för att jag ser ut som om jag har varit i slagsmål. Blängsyltekletet kan även bero på att jag ser ut som ett freak. Nån som vill ha rollen som Skönheten?