Sånt som ger mig krull

Jag är en ganska lat musiklyssnare. Jag föredrar att ha radion på istället för att efter typ var tionde låt byta platta. Jag har ett erkännande att göra här: Då jag var i tonåren spelade jag till och med in vissa radioshower för att jag var så kär i en av killarna i studion – jag minns vad radiostationen hette, MRS. Killens namn är däremot bortblåst. I alla fall, musik på radio… jag lyssnar på Mix Megapol för att de har en bra blandning av musik, trams och radiopersonligheter. Jag lyssnar helst på Adam och Gry men jag tycker att de flesta programmen och programledarna är okej… förutom det där skitlarviga Mix Match de sänder på kvällen. Seriöst, vem är det som ringer in och vill bli spådd av Kärlekshäxan och vem är det som hänger ut sig själv i en direktsänd kontaktannons? Mycket pallar jag med men när denna variant av Lugna Favoriter på bregottdiet drar igång då är jag redo att släpa ner stereon från vinden och med repeat-knappen hårt intryckt lyssna på Chris de Burghs ”Lady in Red” om och om igen. Av två onda ting väljer jag det minst smärtsamma.

För vi har tagit studenten……..

Lussan bloggade idag om skolavslutningar och plakat. Helt osökt kom jag att tänka på då min äldsta son tog studenten (storaA det är här Du ska skämmas!!!). Som föräldrar brukar göra hade vi ordnat fram ett jätteplakat med en förstoring på studentbarnet från det att han var liten gosse, köpt blombukett, ordnat en present (om än oansenlig) och kylt champagnen. Vi hade dessutom tagit ledigt för att åka från Eskilstuna till Stockholm (studentbarnet hade studerat vid Globen).

Så där står vi och väntar tillsammans med hundratals andra, förväntansfulla föräldrar och deras lövade lastbilar…. och vi väntar…. och vi väntar….och vi väntar. Till slut ringer jag storaA och undrar var fan han håller hus. ”Vadå, jag är hos min polare i Kista”. Det enda glädjande i denna historia var att han i alla fall inte var plakat.

Från misshandlad till missfoster

Ja, jag vet att jag har blivit lite fixerad vid min blåtira. Till och med så att jag har skrivit ordet blåtira oftare än namnet Magnus Uggla. Då jag själv hajjar till ett antal gånger om dagen (VAD ÄR DET DÄR?) när jag passerar en spegel eller något annat speglingsbart material är det svårt att inte ha det i tankarna så gott som hela tiden.

Min blåtira har utvecklats. Inte så att den har blivit större utan den har mer ändrat karraktär. Den första dagen var det mest bara en rodnad från där glasögat pressade sig in i kindbenet. Dag två blev det en fet blåklocka som sedan har hållit i sig i några dagar. Idag har ”härligheten” blivit lite mörkare i nyansen och då jag gör ett tappert försök att pudra över det rödblålilagula antar det hela sig ett utseende som kan liknas vid ett mellanting av ett skitastort storkbett och ett födelsemärke – under ögat.

Nu är jag inte längre lika säker på att folk glor för att jag ser ut som om jag har varit i slagsmål. Blängsyltekletet kan även bero på att jag ser ut som ett freak. Nån som vill ha rollen som Skönheten?

Har Du fler förutfattade meningar?

Jag menar, förutom den att alla tjejer med ett blått öga (inte ögonfärgen då) har blivit misshandlade av sin man? Det skulle vara roligt att göra ett experiment där man visar upp mitt fejs intill en karl med liknande blåtira. Vem av oss skulle bi mest uttittad och få flest medlidande blickar? Kanske borde jag hänga en förklarande skylt kring min hals ”Jag är ett klantarsel och har orsakat detta helt på egen hand – kvinnor kan”?

Ett är säkert, stöter jag på någon med ett blåmärke i ansiktet kommer jag behandla den på samma sätt som en med armen i gips eller foten i linda. För det behöver ju inte vara konstigare än lite simpel otur.
Förresten *peppar peppar* så slutade min temavecka efter tisdagens krukkras. Lite tur har jag i alla fall!

Knallröd

Vissa har dagar då de är blue. Jag har visst dagar då jag är red. Igår var en sådan. Jag hittade en gammal burk med röd lackfärg. Se som det kan gå!

Vad minns Du?

Jag skrev nyss i ett privat mail att en person kunde posta mig pengar i ett kuvert med sedlarna gömda mellan karbonpappret i lottokupongerna. Jösses, det var typ 20 år sedan det fanns karbonpapper mellan spelkupongerna. Jag kom då att tänka på saker jag har glömt bort att minnas.

• Car – ananasläsk i en plastflaska som såg ut som en knubbig raket med en ölring i plast
• Timotej – hårschampoo som i sin reklam hade en brud i vit klänning springandes på en sommaräng
• EPA – ett varuhus som bland annat fanns på Gullmarsplan i Stockholm
• Tvåvåningsbussar – Stockholm var lilla London med sina röda dubbeldäckare
• Trekantig mjölktetra och solbulle – enda intaget under en hel dags badutflykt i Flaten
• Badbuss – alla förortsungar skeppades till ovan nämnda Flaten (och åt solbulle med mjölk)
• Diskoteken Bobadilla, King Size och Big Brother
• Calimero – världens sötaste, svarta kyckling
• Riff – ett skitgott, blått tuggummi som alltid fastnade i amalgamfyllningarna

Jag kan nog hålla på och hitta bortglömda pärlor hela kvällen. Kan Du?

Visste ni detta?

”I slutet av Maj kommer namnen Urban, Wilhelmina och Blenda efter varandra. Enligt bondepraktikan avgör vädret under de tre dagarna hur vädret blir under sommaren.
Urban, Wilhelmina och Blenda skola sommaren sända.”

Som jag kunde ana, och Wikipedia skriva, så hänger världsaltet och människans lycka på mitt ok.
*tittar ner på pöbeln*
Jag lovar (har jag inte nyligen gjort det?) en god sommar till eder! Halleberry!

Web som web

Har man inget annat att göra kan man roa sig på egen hand….och med andra. Jag testar att fotografera ett tisdagstema.

Naturmaterial

Temavecka

Veckans tema är då klantarsel. Min klantarsel-vecka började ju, som sig bör, på måndagen (igår). Min lilla (?) smäll har idag vuxit till ett fetblått öga. Det går inte att låtsas som att jag har blivit sminkad av mina barn – det har blivit en blåtira som en boxare skulle avundas.

Min temavecka har, som sig bör, fortsatt även på tisdagen (idag). Jag skulle nyss lyfte ner en fin, stor, blå kruka från altanen till gräsmattan för omplantering då den glider ur mina händer och går i tusen bitar. Min fina, stora, blåa kruka…..och min fina, nästan gröna, nästan sköna gräsmatta fylld med glassplitter.

Har jag tur kommer min temavecka få ett abrupt slut idag – har jag otur (no shit!) får ni en uppdatering imorgon.

Vilken jävla smäll!

Nyss värmde jag min lunch. Den bestod av gryta med ris och låg i en plastmatlåda jag tog direkt ur frysen. Jag slängde in hela lådan i mikron för uppvärmning. Jag öppnade luckan vid flera tillfällen för att röra runt i maten då det är svårt att få fruset ris jämnvarmt. Varje gång jag öppnade luckan fick jag böja mig ner eftersom vi förvarar mikron i ett av underskåpen i köket. När maten var så gott som helt genomvärmd skulle jag bara stoppa in lådan en liten stund till och det var då det hände. Jag böjde mig fram med lådan i handen. Lådan var HET under så jag höll den i ett grepp rakt över med långfingret och tummen. Lådan var inte bara het den visade sig även vara mjuk så i precis samma ögonblick som jag trycker på lucköppningsknappen och luckan skjuter ut tappar jag greppet om lådan. Jag böjer mig snabbt ner för att rädda lådan innan den vänder ut och in över golvet…. och slår i kindbenet i luckjävelns kant som i precis den nanosekunden kastas mot mig.

Så nu stoltserar jag med ett stort jack strax under ögat. Det värker som fan och jag börjar få en snygg blåklocka – men jag räddade iallafall matlådan.

Och nej, jag visar inga bilder!
*letar fram Buttricks-solglasögonen*