Eva – sexbarnsmorsan

I lördags var lillaA på kalas inne i stan. Då Majk jobbade och jag skulle ha tenta en timme in i kalaset föll det sig naturligt att jag åkte med lillaA in till stan medan Majk blev den som fick plocka upp honom efter kalaset. Allt flöt på bra och då Majk hade hämtat barnet så plockade han även upp mig. Sedan åkte familjen, för tillfället endast bestående av ett barn samt mor och far, hem. Allt var som det skulle.

Imorse när jag lämnar lillaA på skolan träffar jag kalasbarnets mamma. Vi småpratar lite och så säger hon plötsligt.
-Vad roligt att det var lillaAs bror som hämtade honom i lördags.
-Va, säger jag och ser ut som ett UFO?
-Ja, den där långa killen. Det är väl hans bror, säger hon nu osäkert?
Jag gissar att mitt leende sträckte sig från öra till öra då jag skrattandes förklarar att den som hämtade lillaA är hans pappa – min man.

Det var inte förrän lite senare jag insåg att detta inte endast var en minnesvärd komplimang till Majk – det blev precis det motsatta till mig.

Vänliga hälsningar
//Eva – typ 100 år