Om man bortser från choklad- och kanelfläckarna på soffan, de fläckiga och strimmiga fönstrena, den utdömda öppna spisen, de rullande bollarna av hundhår, köttfärssåsprickarna på matstolarna och tv:ns alldeles för höga ljud från japanska barnprogram så ser mitt vardagsrum nästan ut så här. Ja, nästan.
Det är redan mitten av november. Var tog hösten vägen? Den där julkalendern jag skrev om för några veckor sedan är nu utklippt men det återstår ännu att klistra ihop delarna (jag väntar på att Majk ska komma ihåg att ta hem en håltång). Sedan måste jag bara fylla luckorna med roliga saker. Jag har kommit en bit på väg även då det gäller idéer som barnen uppskattar och som vi föräldrar orkar genomföra men just nu känner jag bara ett ”HUUUUUJ” då tiden tycks rinna ifrån mig. Snart är det jul. Har ni tänkt på det? Snart är det jul…igen.
Människan kan resa till månen (och far beyond), människan kan bota cancer (till viss del i alla fall), människan kan kommunicera, devalvera, inspirera, tranchera, filosofera…och ändå svär jag högt varje gång jag måste kleta med margarin- och smörförpackningar. Hur svårt ska det vara att ta fram en förpackning som inte blir till ett smetigt inferno efter att det glänsande omslaget är brutet? Måste man locka med ett nobelpris för att någon ska ta detta problem på allvar? Va?
Jag köpte nagellack på Cubus och när jag nu ville byta färg så visar det sig att Aceton inte biter på lacken.
*skrapar nagel mot nagel så flisorna yr*
Jag har blivit tillfrågad via mitt ena jobb om jag vill ta sprutan. Jag stoppade huvudet i sanden och nu är tillfället förbi. Dock tror jag att jag ska ta min man i handen och ställa mig i den långa kö till massvaccinering som kommer ske i vår kommun nästa vecka. Barnen däremot har jag haft världens bryderier över. Ska de få, ska de inte få, vad händer om de får, vad händer om de inte får? Jag har inte haft samma rädsla som alla andra (de flesta går ju i taket över att de konserveringsämnen som vaccinet innehåller). Min rädsla har mer handlat om själva viruset. Vad vet vi om det? Vad händer med människan om viruset inte har blivit korrekt inaktiverat? Bryter influensan ut på alla eller ligger viruset och gror och mognar inne i cellerna? Alltså har alla mina frågor kring vaccineringen handlat om viruset men jag har ändå bara blivit klappad på huvudet för att andra tror att jag är rädd för vaccinet och mina frågor saknar fortfarande svar.
I alla fall så har vi har tackat ja till vaccination (trots att jag inte vet vilken sorts virus H1N1 tillhör…min infektionsbok ligger i husvagnen. Nu kommer nästa steg då. När ska det ges? Får vi föräldrar vara med (båda mina barn är väldigt spruträdda och jag vill finnas till hands om det skulle bli en reaktion)? Kan man sätta Emlaplåster innan?…och som vanligt så är det ingen jävel som har något svar på de frågor man har. Hamstrar i ett hjul!
Jag har sagt det förr…jag borde ha köpt en guldfisk istället för att ”skaffa” barn.
*går till hårfärgningshyllan och väljer ut den färg som täcker grått bäst*
En av mina ”jobbarkompisar” väntar sitt första barn. Hon är runt 35 år. När vi jobbar ihop så känns det inte som att det är någon milsvidd ålderskillnad mellan oss. Idag läste jag att hon har varit på sin första träff med ”föräldragruppen” på BVC och då insåg jag – herreguuuu vad länge sedan det var sedan jag var på min första föräldrakurs. Och vad otroligt mycket jag har upplevt under de 24 åren.
Lycka till Maria, Du har ett helt liv framför dig.
det inte var min halvätna kexchoklad (som by the way nu är heläten) utan det var smyggottegrisen Majks. Jag däremot har nu, istället för middag, ätit en halv påse chips, sex lakritsfiskar, fyra chokladbitar och två glas vin. Slutsatsen man kan dra av det är; jag bantar inte och jag kommer må illa i natt.
Det finns så mycket frågor. Svåra frågor likt ”varför är det krig i världen” och ”varför dränker folk kattungar”. Det finns även lätta frågor som ”älskar du mig” eller ”körde du för fort”. Det finns långa frågor och riktigt korta, ”va?”. Det finns jobbiga frågor och nattsvarta frågor. Det finns till och med riktigt dumma frågor – ”älskar du mig” ingår även i denna kategori. Min fråga ikväll tillhör ingen av dessa kategorier men jag måste ändå ställa den.
Varför ligger det en halväten kexchoklad i vårt fläktskåp?
Loppan söker studentbostad inför nästa läsår. Som en god mor hjälper jag henne med de bitar hon är osäker på, bland annat att ta telefonkontakt med bostadsbolagen. Idag ringde jag Nyköpingshem.
-Välkommen till Nyköpingshem, det här är Carina.
-Hej, jag heter Eva Karlsson, jag söker den som har hand om studentbostäder hos er.
-Då är det Marie Du ska tala med, jag kopplar.
Två signaler går fram
-Välkommen till Nyköpingshem, det är Marie.
-Hej, jag heter Eva Karlsson, jag ringer för min dotters räkning som söker studentbostad. På nätet stod det att man ska kontakta er över telefon.
-Jaha, då är det Anna Du ska tala med. Jag kopplar dig.
Konstig upptagetsignal
-Välkommen till Nyköpingshem, det här är Carina.
-Hej, jag ringde alldeles nyss och fick tala med Marie men det är tydligen Anna jag ska prata med…?
-Jag kopplar dig till Anna!
Två signaler går fram
-Välkommen till Nyköpingshem, det här är Carina.
-Hej, det är jag igen. Du missade visst att koppla…?
-Jag kopplar dig!
Två signaler går fram
-Välkommen till Nyköpingshem, det här är Carina.
-Nämen, det är fortfarande jag. Jag vill pratat med Anna.
Tystnad
-Hon är ledig.
-VA? Är hon ledig….nu?
-Nej, men jag ser henne där borta genom glaset. Jag förstår inte varför hon inte svarar? Jag kopplar igen.
Två signaler går fram
-Välkommen till Nyköpingshem, det här är Carina.
-Vet Du? Det går bara fram två signaler, hon hinner kanske inte svara eller så kopplar Du fel?
-Nej, jag kopplar till Anna. Det står Anna.
Två signaler går fram
-Välkommen till Nyköpingshem, det här är Carina.
-VÄNTA NU! Kan vi göra så här istället…om Du får mitt telefonnummer så kan Du väl kila bort till Anna och be henne ringa mig istället?
-Ja, så kan vi göra. Jag ber henne ringa dig.
Ibland känner jag mig lite bitter. Hur kommer det sig att jag saknar ett jobb medan andra har?
